Här i Sverige kan man hitta ett antal svampar som innehåller Psilocybin.
Toppslätskivlingen är den populäraste och den svamp jag rekommenderar framför
alla andra som jag listar på denna sidan. Anledningen är att toppslätskivlingen
är starkast. Det räcker med 15 stycken för att få svaga effekter, en del andra sorter kräver att man äter typ 100 stycken för att nå samma nivå.
Inte alltid så kul, med tanke på smaken, samt att det kan vara svårt att hitta tillräckligt många.
Här listas även inaktiva arter i släktena Psilocybe och Panaeolus eftersom dom
dels förekommer som förväxlingsarter och dels för att hålla koll på vilka svampar i släktena som växer i Sverige.
Därtill listas även några andra förekommande psykoaktiva släkten/arter. Även några Stropharia inkluderas, för dom förekommer med Psilocybe-namn och åker fram och tillbaka mellan släktena.
Om du är en oerfaren svampplockare så tycker jag du ska avstå från att leta efter dom aktiva svamparna som beskrivs här.
Det finns mängder av arter som liknar dom till viss del, men som kan vara väldigt giftiga. Var därför extremt noga med identifieringen!
Lite inte på alla foton som presenteras vid bildsökningar, dom visar bara foton som finns på en sida där man hittar sökordet!'
När det gäller svampar som växer i skogen ska man vara extra noga med identifieringen.
Det är skogen som de flesta av giftsvamparna växer och en del kan vara förvillande lika de som beskrivs nedan.
När det gäller gödsel finns det en hel del olika släkten som trivs där, ett fåtal kan vara giftiga.
Länktips för identifiering av bajsälskande svampar: Lista över skivlingar på spillning.
Dadelbrun färg. Klockformig, konisk hatt. Lång fot som gör att den ofta tittar
upp en bra bit över gräset. Växer på gammalt gödsel eller i välgödslat gräs. Beskrivs som tämligen allmän.
Osäkert om fotot är korrekt. Anges som en synonym till Panaeolus rickenii i Psilocybin mushrooms of the world.
Mitt tips: Glöm denna svampen, den är inte aktiv! Stijve (1987) har undersökt arten men hittade varken Psilocybin eller Psilocin.
däremot fanns det små mängder Serotonin (0.016%), 5-OH-tryptofan (0,066%) och tryptofan (0,029%).
1 - 3 millimeter tjock, 5 - 15 centimeter lång. Grå (ljus) längst upp vid hatten, övergår sedan snabbt till mörkare brun färg längre ner. Ihålig och ofta täckt med vitt pulver
Skivorna
Sitter tätt ihop. Grå till svarta med åldern, har vita toppar. Violetta sporer.
Panaeolus alcidis (Älgbroking)
Psykoaktiv:
Okänd potens. Förmodligen ej psykoaktiv. Växer främst på älgspillning, mer sällan på spillning från rådjur och ren. Beskrivs enligt Artdatabanken som som tämligen allmän.
I Psilocybin mushrooms of the world anges att det är en synonym till Panaeolus ater.
Ej psykoaktiv. Men det finns någon rapport om indolalkaloider i dom.
Även på senare tid känd under namnet Panaeolina foenisecii. Den nya indelningen i Panaeolina är p.g.a dom bruna sporerna. Har gråbrun hatt, ibland med rödviolett ton. Brukar dyka upp i Juli på gräsmattor
och i beteshagar, men inte på gödsel. Mycket allmän i hela landet. Är den svamp som oftast förväxlas med toppslätskivlingen. Är ej Psykoaktiv! Det har gjort många försök att studera innehållet och bara ett fåtal har rapporterats vara psilocybinpostiva, förmodligen felidentifieringar.
Jag åt själv 80st i början av min svampkarriär utan att uppleva något mer än 15 minuter svag eufori. Det var möjligen placebo eller möjligen effekten av
serotonin, tryptofan, och 5-HIAA som hittats i P. foenisecii (Tyler och Smith 1963), även om den förstnämnda alkaloiden inte är oralt aktiv.
Den troligaste förklaringen till dom positiva rapporter som förekommer i ett fåtal av alla undersökningar som gjorts är nog ändå att P. foenisecii kan förväxlas med P. subbalteatus som också har banden på hatten men som är större, har mörkare fot och har ett kolsvart sporavtryck.
1 - 3 centimeter i diameter, ljusbrun till mörkbrun.
Främsta kännetecken är att hatten har ett band med ett mörkare eller ljusare brunt band. Klockform som expanderar till en mer konvex form med åldern.
Enligt vissa är det en variant av Panaeolus campanulatus. Är även känd som Panaeolus castaneifolius. Skall även vara genetiskt närbesläktad med Panaeolus acuminatus.
0.05mg/g Psilocybin. Så lite att den kan anses vara inaktiv.
En till, från FinlandPanaeolus papilionaceus (Gråbroking / Brokskivling / blekbroking)
Psykoaktiv:
Förekommer under synonymerna Panaeolus campanulatus, Panaeolus retirugis, Panaeolus sphinctrinus.
Alla påstås vara varianter av samma art eftersom dom kan bilda gemensamm avkomma. Små skillnader i utseendet förekommer vilket är uppdelat i variationerna ovan.
Experterna har svårt att skilja på vad som är vad så det förekommer mängder av foton på nätet där Panaeolusarter blandas ihop.
Har en gråbrun klockformad hatt och Gråbrun fot, ofta med inslag av rödbrun. Växer på all slags gödsel och gödslad mark. Mycket vanlig.
Är ofta med bland felidentifieringarna hos nybörjare. Skall anses vara verkningslös. Finns flera på MM som testat höga doser utan effekt.
"The mushroom Panaeolus campanulatus/sphinctrinus/ and/or P. papilionaceus will not get you high. They are not
psychoactive although they contain some tryptamines which are not psychoactive. enligt Mushroom John (källa).
1 - 3 millimeter tjock, 5 - 12 centimeter lång. Grå, blekare från toppen. Ihålig. Ofta täckt med ett vitt pulver.
Skivorna
Gråaktigt bruna till svarta. Vita toppar.
Panaeolus retirugis (Rynkbroking)
Psykoaktiv:
Växer på dynga eller starkt gödslad mark. Notera att detta är en av arterna som nu anges som synonym till Panaeolus papilionaceus.
"Very little is said in the literature about Panaeolus
retirugis, its area of distribution and chemical
composition. The intoxication case from Bremen,
however, indicates that this species is psychoactive
(see Figure 28). In 1985, I found two fruiting bodies
in a pasture, whose dried weight contained 0.03
- 0.05 % psilocybin, as well as serotonin. All of the
mushrooms' features, such as wrinkled, fleshcolored
caps, corresponded to descriptions of Panaeolus
retirugis" Källa: Magic mushrooms around the world av Jochen Gartz
Går möjligtvis numera under namnet Panaeolus antillarum. läs mer här.
Är en Panaeolus utan andra genetiskt nära släktingar (förutom var. phalaenarum).
Växer på dynga och välgödslad mark. Ej psykoaktiv. Felidentifieringar har lett till att den ibland listas som aktiv. Är nära släkting med P. acuminatus.
Grå - gråbrun. Ofta med en ring av hatthinnerester.
Skivorna
Gråbruna på yngre exemplar. Mörknar till näst intill kolsvarta på mogna exemplar. Sporerna är kolsvarta.
Panaeolus semiovatus var. phalaenarum (Slembroking?)
Psykoaktiv:
Enligt vissa är det samma art som Panaeolus phalaenarum och Panaeolus antillarum. Wikipedia säger att det rätta namnet är Panaeolus semiovatus var. phalaenarum. Ej psykoaktiv.
tjock, 5 - 15 centimeter lång, upp till 1cm tjock och grå med vertikala strimmor. Ofta med en ring av hatthinnerester.
Skivorna
Gråbruna på yngre exemplar. Mörknar till näst intill kolsvarta på mogna exemplar. Sporerna är kolsvarta.
Panaeolus subbalteatus (Kantbroking)
Psykoaktiv:
Även känd under namnet Panaeolus cinctulus. Svensk slang "Subbar" (efter eng. "subbs"). Har en Rödbrun-brun färg på blöta hattar som blir blekare (brun till sandgul) vid torka. Vid tillståndet mellan blöt och torr hatt får den färgbanden som syns på fotot.
Hatten är bred, börjar som klocka, blir konvex - tefat när den är helt utslagen. Foten är brun, ihålig och har oftast ett vitt pulver på sig som gnids bort lätt vid beröring.
Växer ibland på gräsmattor och vid vägkanter, komposter etc men framför allt i stora högar med hästbajs, halm, sågspån från stall som finns vid hästgårdar, ridskolor, hästshower och liknande.
Växer ofta i tätt sammansittande klungor direkt från bajsklumpar. Är en populär svamp i USA. Den kan förväxlas med P. foenisecii som är mindre och har ljusare fot och ett brunt sporavtryck men har samma färgskiftning på hatten.
Den växer från våren till hösten. Gå ut och kolla några dagar till en vecka efter att det har regnat i några dagar. Dom är lite mindre, eller lika potenta som Psilocybe cubensis.
The CAP in young specimens will appear bluntly cone-shaped with an
incurved margin. As maturity is reached the cap will expand but the incurved
margin will usually still be observed. The color of the cap is light-cinnamon
and is uniform and will be covered by a small white flecks in the younger
stages. With age the center of the cap will become lighter or darker thus
forming a distinctive ring that is the margin coloration. In younger specimens
the veil will be off-white, never bluing, and will hang downward from the
closed (cone-shaped) cap. The veil will disappear as the cap expands wil age.
The GILLS will usually be very closely spaced and in young specimens will
be very light-brown. This color will become black as the specimen matures.
The STEM will be from 1.5 inches to almost 4 inches high and never over
1/2 inch thick. The stem will be very uniform and evenly shaped. The top of
the stem will be vertically grooved and the lower portion of the stem will be
covered with a mat of hairlike scales and fine white powder. The stem color
will usually be white but a tint of sepia of light-cinnamon may be noted. The
stem is hollow. The bluing-reaction is noted best in the stem of this species.
The FLESH of this species will be white to yellowish. It has a taste and
odor that is like that of fine table-mushrooms purchased at the store.
- Källa
Enligt några källor är detta en synonym för arten Psilocybe turficola, men det är omtvistat.
Det finns en rapport som indikerade Psilocybin i svampar från Norge (Høiland 1978).
Det finns därtill foton som indikerar blånad så man kan misstänka att dom är psykoaktiva. Växer i mossa i tallskog. Finns en hög förväxlingsrisk med giftiga arter.
Halvklotformig hatt som är glänsande mörkbrun. Växer på gödsel (därav namnet)
eller på starkt gödslad jord, kan också hittas i kohagar. Den här svampen
beskrivs som allmän. Anses vara verkningslös. Mycket närbesläktad med Psilocybe merdaria. Ingår sedan 2009 i släktet Deconica och kallas numera Deconica coprophila.
Utdrag från Höga Nord av Sten Larris:
"Den växer i juli och augusti månad på gödslade marker, i korukor och på gräsmattor i trädgårdar och parker.
Det är en mycket liten svamp, hatten är 1-2 cm bred och tunn, foten är tunn och har samma färg som hatten. Hatten kan vara vitaktig, gråbrun eller rödbrun, vid torka gulbrun.
Hatthuden är lätt klibbig i fuktigt väder och, kan vara strimmig. Lamellerna är stora. De är först gråbruna sedan brunsvarta med vit egg. Den ljusa kanten är
karakteristisk, så plocka till att börja med bara exemplar med vit kant så kan du vara säkrare på att det är rätt svamp.
Dos: c:a 15 gr (30 st) färska svampar. Vatteninnehållet är c:a 93 %. Hållbarheten är mycket begränsad."
1 - 3 millimeter tjock, 2 - 4 centimeter lång, Vit till gråbrun.
Skivorna
mörkbruna
Psilocybe fimetaria
Psykoaktiv:
Är psykoaktiv och potent. Utseendet varierar, finns få tillförlitliga foton. Växer på hästgödsel och i starkt gödslade gräsmarker.
Kan enligt Stamets växa i stora ringar. Till utseendet ganska lik toppslätskivlingen. Plocka inte om du inte är expert!
Förmodligen ovanlig i Sverige eftersom den inte har ett svenskt namn. Men den har återfunnits i Norge och Finland så den borde
finnas här också. Korrekt identifiering mycket svår. Bär många likheter med toppslätskivlingen.
Användaren Kingpersia på Magiska Molekylers forum hittade något som han trodde var toppslätskivlingar som växte direkt från hästbajs.
Jag reagerade på detta eftersom toppslätskivlingarna normalt aldrig gör detta. Sporavtrycket sändes iväg till Workman i USA som undersökte det
och kom fram till att det var antingen Psilocybe subfimetaria (=P. sierrae) eller P. fimetaria. Se foton på svamparna, sporerna och myceltillväxten här:
Psilocybe fimetaria Sweden
1 - 3 cm bred, konisk till konvex, mer konvex med åldern. Blekt gulröd till honungsfärgad. Hygrofan,
blir brunare när den är blöt. Vitt svampkött som blir blåfärgat efter en stund. Unga exemplar har ett membran mellan hatt och fot.
4 - 8 cm lång, vit, blir honungsfärgad med åldern. Får gulbrun färg vid hantering. Kan ha en liten ring kvar från hattmembranet.
Skivorna
Lerfärgade i unga exemplar, blir mörkt brunvioletta med åldern. Vita kanter. Mörklila sporer.
Dosering
Antal färska svampar
"15 to 30 fresh specimens or 1/4 fresh ounce." - Mushroomjohn
Psilocybe inquilina (Lumpskräling)
Psykoaktiv:
Även känd som Psilocybe muscorum. Växer på gammalt halvruttet gräs.
En trovärdig källa säger att den ej är psykoaktiv. En annan källa påstår att doseringen är 40-200 svampar.
Hatten är hos denna ofta sällskapligt växande art ockrafärgad till gulbrun, ibland med olivton. Ej strimmig. Fot ofta tydligt rotlikt förlängd, med trådig, ringliknande zon. Tämligen allmän.
Växer på dynga mellan juni och november. Anses vara verkningslös. Ingår sedan 2009 i släktet Deconica och kallas numera Deconica merdaria.
Observa att fotot till höger (se fler och läs diskussionen i länken) inte till 100% är merdaria.
rödbruna. Luktar ganska starkt, lite som choklad. Smakar milt.
Psilocybe montana (Strimmig slätskivling)
Psykoaktiv:
Rödbrun kantstrimmig, klibbig, smal fot. Svag lukt av mjöl. Växer mellan
renlav, bägarlav och mossa, på öppna sandbackar och berg. Allmän i hela
landet. Lätt att förväxla med andra arter. Ät inte om du inte är säker på att du plockat rätt!
Anses oftast vara verkningslös (källa), dock finns det doseringsråd som lyder:
Antal färska gram: 5 (Låg), 15 (Mellan), 30 (Hög), enligt Copenhagen Mushroom Crew: 100 stycken färska eller 25g.
Ingår sedan 2009 i släktet Deconica och kallas numera Deconica montana.
Stora mellanrum mellan skivorna. Färgen ljus till mörkbrun, blir lilabrun när den åldras.
Psilocybe pelliculosa
Psykoaktiv:
Hittad i Finland (Guzman, 1983). Tveksamt om identifieringen stämmer. Förmodligen sällsynt. Skall växa på hyggen i tallskog där skogsmaskiner nyligen huggt ner tallarna och det finns mycket spån på marken. Växer i stora grupper.
Extremt lika toppslätskivlingen, nästan endast avsaknaden av bröstvåratan som skiljer. Är psykoaktiv, men ej potent. kan möjligen förväxlas med bl.a Hypholoma marginatum, olika Mycena, m.m.
Misstänkt psykoaktiv. Visar kraftig blånad. Även känd som Stropharia pseudocyanea.
Kan till skillnad från P. cyanea lura många experter eftersom dom ser ut som riktigt potenta psilocybe.
Ej psykoaktiv. Växer ofta i en blandning av träd och ängsmark. Trärik mark med gräs kan man säga.
Finns bara ett bekräftat foto på denna i Paul Stamets bok Psilocybin mushrooms of the world. Bör därför anses vara sällsynt.
Dom jag hittade 2010 (se fotot/länken) växte i sammahabitat som toppslätskivlingen. Angränsande till ängen fanns en granskog.
Har sedan några år flyttats till släktet Deconica och kallas numera Deconica physaloides.
Ej psykoaktiv. Mycket lite information och få foton finns på denna arten.
Har sedan några år flyttats till släktet Deconica och kallas numera Deconica phyllogena.
Skall enligt vaga uppgifter finnas i bl.a Finland och Sverige (Källa: The genus Psilocybe. A systematic revision of the known species including the history, distribution and chemistry of the hallucinogenic species av Gastón Guzmán, 1983)
I Finland heter den Risumadonlakki och har hittats bl.a vid Tammerfors. Tveksamt om identifieringen stämmer. Förmodligen sällsynt.
Skall växa på hyggen i tallskog. Är psykoaktiv.
Känd som psilocybe callosa, p. semilanceata var obtusa, p. semilanceata var microspora.
Skiljer sig från "vanliga" toppisar då de är lite större när de är fullvuxna, habitaten något annorlunda, samt annorlunda sporer.
Sägs även sakna "bröstvårtan" och har en mer konvex hatt. I övrigt identisk med p. semilanceata. Är psykoaktiv. Ganska sällsynt.
Kallas även Psilocybe sierrae.
Gillar samma habitat som toppslätskivlingen men kan ibland växa direkt ur dynga. Förmodligen väldigt sällsynt. Är psykoaktiv.
Finns inte så mycket information om denna arten. Okänt om den är psykoaktiv. Växer i mossa.
Läs även denna delen av Flora Agaricina Neerlandica.
Påstås vara synonym för Psilocybe atrobrunnea.
Flugsvampen innehåller inte Psilocybin/Psilocin men jag väljer ändå att ha
med information om den här på SvampInfo eftersom många tror att flugsvampen är en av "knarksvamparna".
Röd flugsvamp och några andra arter, exempelvis Panterfläckig flugsvamp,
innehåller ämnena muskarin, muskimol och ibotensyra. De två sistnämnda har en hallucinogen verkan,
men som inte kan liknas vid Psilocybin. Flugsvampen har använts som drog hos shamaner i
Sibirien och bland andra folk runt polcirklen. Det finns rykten om att samiska shamaner har använt flugsvamp
i sina ritualer, men jag vet inte om den traditionen fortfarande finns kvar och har heller aldrig sett bevis i annan
form än att någon hört det av någon, som hört det av någon... Gordon Wasson, samma person som var och letade svampar i Mexico (läs historien om svamparna), begav sig till Indien efter sin upptäckt
av psilocybinsvamparna för att leta efter den beryktade drogen Soma som nämns i de Tibetanska hymnerna
och kunde vara en växtdrog. Han kom fram till att Soman var flugsvampar. Huruvida det påståendet är sanning eller inte kommer vi nog aldrig att veta säkert. Det finns flera andra rimliga alternativ.
DMT från lianer som växte runt en numera uttorkad flod, etc.
Flugsvamp påstås också vara substansen som bärsärkarna (kämpar som nämns i skrifter från vikingatiden) skulle ha ätit för att framkalla raseri. Detta är med stor sannolikhet en myt.
Det finns ingenting som styrker påståendet, mer än vad en svensk historiker, Samuel Ödmann på lösa grunder fantiserade ihop på slutet av 1700-talet.
Om svamparna var det som framkallade raseriet så borde det stått i någon av de skrifter/krönikor som bevarats sedan vikingatiden. Men läser man länken nedan
(Myten om Bärsärkar och Amanita muscaria) så är det troligare att det var psykiska sjukdomar gav bärsärkarna sina raseriutbrott.
Flugsvampen sägs av användarna ge stora mängder energi, den fysiska styrkan ökar, samtidigt som ett lugn infinner sig. Den berömda bärsärkagången har få personer upplevt.
Dock är ju detta inget som motbevisar att användandet av både flugsvampar och toppslätskivlingar i Sverige för tusen år sedan. Med tanke på hur bra man kände till andra medicinväxter
är det ju svårt att tänka sig att man inte upptäckt även dessa svampars egenskaper.
Skinnet och det gula köttet precis under hatten påstås vara starkast, stammen svagast. Vidare påstås det att den röda flugsvamp som växer i Europa inte innehåller lika mycket aktiva
ämnen som flugsvamparna i Nordamerika och Asien. Mina egna experiment med den svenska flugsvampen har inte gett så mycket mer än en konstig kroppskänsla, energier och dröm/feberlik
uplevelse av världen. På Magiska Molekyler finns det personer som fått större effekter. Men mitt tips är ändå att skippa flugsvampen helt och istället leta efter toppslätskivlingar.
OBS! Om inte flugsvampen tillreds (torkas) på rätt sätt kan ibotensyran i svampen skada din kropp. Då blir det magknip och eventuellt njurskador! Läs på innan ni börjar experimentera!
Även känd under namnet grönfotshätting. Klockform-Konvex formad hatt. Rödbrun som liten, orangebrun som vuxen. Hygrofan, bleknar vid torka till halmgul/vit. Vit till gråvit fot, nedre delen blir blåfärgad vid hantering.
Påstås växa på mossa och nära åar. Jag har hittat arten i samma habitat som toppslätskivlingar i början av Augusti 2011, växandes i mitten av ett traktorspår på en äng, bland gräs, vitklöver och granspån. Toppslätskivlingar väldigt nära.
Är en ganska potent svamp som dock är mycket sällsynt. Det finns dock bara ett fåtal rapporter om fynd i världen. Kan därför anses vara sällsynt. Samtidigt är den liten och oansenlig och kan lätt avfärdas som andra conocybearter.
OBS! Hög förväxlingsrisk! Nybörjare ska undvika denna arten. Det finns giftiga Conocybe! Även lätt att förväxla med andra conocybe, exempelvis conocybe tenera som jag hittat tillsammans med c. cyanopus.
Växer i kluster på nedfallna träd och stubbar. Har en extremt bitter smak.
Gymnopilus junonius verkar vara ett annat namn för samma art. De minsta outvecklade exemplaren sägs vara potentast, gamla (stora) exemplar är mycket svaga, man vill dom som bara är några cm stora.
I Släktet Gymnopilus finns det flera arter som innehåller Psilocybin men det råder ingen enighet om detta gällande G. spectabilis.
Många undersökningar men få som varit positiva. Svampexperten John Allen påstår att det finns yangonin och/eller noryangonin (som återfinns i drogen Kava) i dom också.
Varning! Var noga med identifieringen, finns liknande svampar i exempelvis släktet Galerina som är giftiga!
Bland de ätliga svamparna är Honungsskivlingen (Armillaria mellea) mycket lik, se foton.
5 - 40 cm i diameter. Konvex, planar ut med åldern.
gulorange färg, blir mörkare med åldern. Har fiberaktigt skalmönster på hatten. Gult svampkött. Unga exemplar kan ha kvar delar av hatthinnan och kan bli blåfärgade vid beröring.
3 - 25 cm. Tjock, solid. Gul till orange. Har en ring av hatthinnan kvar på foten och blir täckt av orangebruna sporer när svamparna mognat.
Skivorna
Yngre är blekgula. När sporerna mognat blir skivorna rostorange. Skivorna sitter tätt ihop.
Dosering
Antal färska gram
Okänd. 10 gånger torkad?
Antal torkade gram
4 g (LD), 8g (MD), 15g (HD)
Pluteus salicinus (Blågrå Skölding)
Psykoaktiv:
Växer på gamla nedfallna lövträd och stubbar. Tre svenska fynduppgifter nämner att de växte på nedfallna murkna björkar (kallas björklåga).
Varning! Var MYCKET noga med identifieringen! Det finns svampar med liknande utseende som är giftiga! Det rosa sporavtrycket är en bra vägledare.
Stijve och Kuyper (1985) rapporterade 0.05-0.25% Psilocybin,
inget Psilocin,
och från 0.0 till 0.008% Baeocystin.
Christiansen et al. (1984) hittade 0.35% Psilocybin
och 0.011% Psilocin.
Jochen Gartz hittade 1% Psilocybin
i ett av sina prover och spår av Baeocystin samt höga halter urea.
I andra torkade prover hittade han 0.4 to 0.6% Psilocybin men inget Psilocin.
Halmgul, slemmig med ring. Lång och smal fot. Växer på gödsel eller starkt
gödslad mark och är tämligen allmän. Ofta förväxlas den med toppslätskivlingar vars skivor går upp i hatten. S. semiglobata har istället
skivor som går i 90 grader rakt från foten mot hattens ytterkant. Någon källa anger att den bör innehåll Psilocybin eller Psilocin.
Anses i allmänhet vara verkningslös. I stora mängder (50+) kan man få en svag effekt (källa: psykedeliska på MM).
