Här listas även inaktiva arter i släktena Psilocybe och Panaeolus eftersom dom dels förekommer som förväxlingsarter och dels för att hålla koll på vilka svampar i släktena som växer i Sverige. Därtill listas även några andra förekommande psykoaktiva släkten/arter. Även några Stropharia inkluderas, för dom förekom med Psilocybe-namn fram till 2008. Samma sak med Deconica som ofta omnämns som Psilocybe för att dom historiskt tillhört det släktet.
Om du är en oerfaren svampplockare så tycker jag du ska avstå från att leta efter dom aktiva svamparna som beskrivs här. Det finns mängder av arter som liknar dom till viss del, men som kan vara väldigt giftiga. Var därför extremt noga med identifieringen! Lite inte på alla foton som presenteras vid bildsökningar, dom visar bara foton som finns på en sida där man hittar sökordet!'
När det gäller svampar som växer i skogen ska man vara extra noga med identifieringen. Det är skogen som de flesta av giftsvamparna växer och en del kan vara förvillande lika de som beskrivs nedan. När det gäller gödsel finns det en hel del olika släkten som trivs där, ett fåtal kan vara giftiga. Länktips för identifiering av bajsälskande svampar: Lista över skivlingar på spillning.
Se även listan med Giftiga och oätliga förväxlingsarter och missa verkligen inte att besöka Magiska Molekylers Wiki som innehåller mycket mer information om svampar och deras aktiva ämnen.
| | Ja. Innehåller tillräckligt höga mängder med aktiva ämnen för att kunna användas. |
| | Nej. I vissa fall kan det dock förekomma rapporter som tyder på att extremt höga doser kan ge effekter, men det mesta talar mot det. |
| | Vet ej. Misstänkt psykoaktiv. Kan ibland finnas rapporter som tyder på att dom innnehåller aktiva substanser. |
Släktet Panaeolus innehåller flera psykoaktiva arter som växa i tropiskt klimat (går då vanligtvis under släktnämnet Copelandia), exempelvis C. cyanescens (=P.cyanescens). I Sverige är det bara P. cinctulus (=P. subbalteatus) som är värd att leta efter.
Om du vill se fler foton och läsa mer info om släktet Panaeolus så är tråden Getting personal with Panaeolus på Shroomery bra.
Panaeolus acuminatus (Högbroking)
Psykoaktiv:
Dadelbrun färg. Klockformig, konisk hatt. Lång fot som gör att den ofta tittar upp en bra bit över gräset. Växer på gammalt gödsel eller i välgödslat gräs. Beskrivs som tämligen allmän. Osäkert om fotot är korrekt. Anges som en synonym till Panaeolus rickenii i Psilocybin mushrooms of the world.
Mitt tips: Glöm denna svampen, den är inte aktiv! Stijve (1987) har undersökt arten men hittade varken Psilocybin eller Psilocin. däremot fanns det små mängder Serotonin (0.016%), 5-OH-tryptofan (0,066%) och tryptofan (0,029%).
Läs även:
| Hatten | 1 - 5 centimeter i diameter. Mörkbrun när den är torr, nästan svart om den är mycket blöt. Konformad |
 Klicka för större foto | |
| Foten | 1 - 3 millimeter tjock, 5 - 15 centimeter lång. Grå (ljus) längst upp vid hatten, övergår sedan snabbt till mörkare brun färg längre ner. Ihålig och ofta täckt med vitt pulver | ||
| Skivorna | Sitter tätt ihop. Grå till svarta med åldern, har vita toppar. Violetta sporer. | ||
Psykoaktiv:
Även känd under namnet Panaeolus alcidis. Okänd potens, förmodligen ej psykoaktiv. Är närbesläktad med Panaeolus papilionaceus. Växer främst på älgspillning, mer sällan på spillning från rådjur och ren. Beskrivs enligt Artdatabanken som som tämligen allmän. Jag hittade den i stora antal 2011 i ett område som älgarna älskade där det fanns massvis med högar med spillning med bara några få meters mellanrum.
Läs även:
Psykoaktiv:
Okänd potens. Förmodligen ej psykoaktiv. Numera klassad som Panaeolus fimicola var. ater.
Läs även:
Psykoaktiv:
Har tidigare under en period tillhört släktet Panaeolina för att den har bruna sporer. Tämligen lite är känt om denna arten, är mycket sällsynt.
Läs även:
Psykoaktiv:
Ej psykoaktiv. Men det finns någon rapport om indolalkaloider i dom. Har en mycket mörk hattfärg.
Läs även:
Psykoaktiv:
Tidigare känd under namnet Panaeolina foenisecii en period p.g.a sina mörkbruna sporer (Panaeolus anses annars ha svarta), men genetiskt ligger den mitt i panaeolus-trädet vilket gjort att den taxonomiska bedömningen numera är att arten är tillbaka i släktet Panaeolus. P. foenisecii har en gråbrun hygrofan hatt, ibland med rödviolett ton. Brukar dyka upp i Juli på gräsmattor och i beteshagar, men inte på gödsel. Mycket allmän i hela landet. Är den svamp som oftast förväxlas med toppslätskivlingen vid denna tiden.
Är ej Psykoaktiv! Det har gjort många försök att studera innehållet och bara ett fåtal har rapporterats vara psilocybinpostiva, förmodligen felidentifieringar.
Jag åt själv 80st i början av min svampkarriär utan att uppleva något mer än 15 minuter svag eufori. Det var sannolikt placebo eller möjligen effekten av
serotonin, tryptofan, och 5-HIAA som hittats i P. foenisecii (Tyler och Smith 1963), även om den förstnämnda alkaloiden inte är oralt aktiv.
Den troligaste förklaringen till dom positiva rapporter som förekommer i ett fåtal av alla undersökningar som gjorts är nog ändå att P. foenisecii kan förväxlas med P. subbalteatus som också har banden på hatten men som är större, har mörkare fot och har ett kolsvart sporavtryck. Samma habitat, små synliga skillnader, några bra svampar blandade med flera ickepotenta = tröskeleffekter.
Läs även:
| Hatten | 1 - 3 centimeter i diameter, ljusbrun till mörkbrun. Främsta kännetecken är att hatten har ett band med ett mörkare eller ljusare brunt band. Klockform som expanderar till en mer konvex form med åldern. |
 Klicka för större foto | |
| Foten | 2 - 3 millimeter tjock, 4 - 10 centimeter lång, ljusare än hatten | ||
| Skivorna | Brun till gråbrun. Mörkbrunt sporavtryck. | ||
Psykoaktiv:
Okänd potens. Förmodligen ej psykoaktiv.
Läs även:
Psykoaktiv:
Även känd under namnet Panaeolus castaneifolius. Genetiskt närbesläktad med Panaeolus acuminatus. Innehåller 0.05mg/g Psilocybin, så lite att den nästan kan anses vara inaktiv. Habitatet är gräs, det finns även indikationer på att mark med mycket hundbajs är bra habitat. Undertecknad har även hittat den i en kohage. Är väldigt lik panaeolus subbalteatus, men hattens färg är mer olivfärgad (ganska grå).
Läs även:
Psykoaktiv:
Förekommer under synonymerna Panaeolus campanulatus, Panaeolus retirugis, Panaeolus sphinctrinus.
Alla påstås vara varianter av samma art eftersom dom kan bilda gemensam avkomma. Små skillnader i utseendet förekommer vilket är uppdelat i variationerna ovan.
Experterna har svårt att skilja på vad som är vad så det förekommer mängder av foton på nätet där Panaeolusarter blandas ihop.
Har en gråbrun klockformad hatt och Gråbrun fot, ofta med inslag av rödbrun. Växer på all slags gödsel och gödslad mark. Mycket vanlig.
Är ofta med bland felidentifieringarna hos nybörjare. Skall anses vara verkningslös. Finns flera på MM som testat höga doser utan effekt.
"The mushroom Panaeolus campanulatus/sphinctrinus/ and/or P. papilionaceus will not get you high. They are not
psychoactive although they contain some tryptamines which are not psychoactive. enligt Mushroom John (källa).
Läs även:
| Hatten | 1 - 4 centimeter i diameter. Mörkt gråbrun eller olivgrå , ljusare när den torkar. Klockformad. Ofta slät, skiner när den är blöt. |
 Klicka för större foto | |
| Foten | 1 - 3 millimeter tjock, 5 - 12 centimeter lång. Grå, blekare från toppen. Ihålig. Ofta täckt med ett vitt pulver. | ||
| Skivorna | Gråaktigt bruna till svarta. Vita toppar. | ||
Psykoaktiv:
Växer på dynga eller starkt gödslad mark. Notera att detta är en av arterna som numera anges som synonym till Panaeolus papilionaceus.
"Very little is said in the literature about Panaeolus retirugis, its area of distribution and chemical composition. The intoxication case from Bremen, however, indicates that this species is psychoactive (see Figure 28). In 1985, I found two fruiting bodies in a pasture, whose dried weight contained 0.03 - 0.05 % psilocybin, as well as serotonin. All of the mushrooms' features, such as wrinkled, fleshcolored caps, corresponded to descriptions of Panaeolus retirugis" Källa: Magic mushrooms around the world av Jochen Gartz
Läs även:
Psykoaktiv:
Går möjligtvis numera under namnet Panaeolus antillarum. läs mer här. Är en Panaeolus utan andra genetiskt nära släktingar (förutom var. phalaenarum som är större). Växer på dynga och välgödslad mark. Ej psykoaktiv. Felidentifieringar har lett till att den ibland listas som aktiv. Är nära släkting med P. acuminatus.
Läs även:
| Hatten | Grå - gråbrun |
 Klicka för större foto | |
| Foten | Grå - gråbrun. Ofta med en ring av hatthinnerester. | ||
| Skivorna | Gråbruna på yngre exemplar. Mörknar till näst intill kolsvarta på mogna exemplar. Sporerna är kolsvarta. | ||
Psykoaktiv:
Enligt vissa är det samma art som Panaeolus phalaenarum och Panaeolus antillarum. Wikipedia säger att det rätta namnet är Panaeolus semiovatus var. phalaenarum. Ej psykoaktiv.
Läs även:
| Hatten | Stor. Grå - gråbrun |
 Klicka för större foto | |
| Foten | tjock, 5 - 15 centimeter lång, upp till 1cm tjock och grå med vertikala strimmor. Ofta med en ring av hatthinnerester. | ||
| Skivorna | Gråbruna på yngre exemplar. Mörknar till näst intill kolsvarta på mogna exemplar. Sporerna är kolsvarta. | ||
Psykoaktiv:
Även känd under namnet Panaeolus cinctulus. Svensk slang "Subbar" (efter eng. "subbs"). Har en Rödbrun-brun färg på blöta hattar som blir blekare (brun till sandgul) vid torka. Vid tillståndet mellan blöt och torr hatt får den färgbanden som syns på fotot. Hatten är bred, börjar som klocka, blir konvex - tefat när den är helt utslagen. Foten är brun, ihålig och har oftast ett vitt pulver på sig som gnids bort lätt vid beröring. Växer ibland på gräsmattor och vid vägkanter, komposter etc men framför allt i stora högar med hästbajs, halm, sågspån från stall som finns vid hästgårdar, ridskolor, hästshower och liknande. Växer ofta i tätt sammansittande klungor direkt från bajsklumpar. Är en populär svamp i USA. Den kan förväxlas med P. foenisecii som är mindre och har ljusare fot och ett brunt sporavtryck men har samma färgskiftning på hatten. Den växer från våren till hösten. Gå ut och kolla några dagar till en vecka efter att det har regnat i några dagar. Dom är lite mindre, eller lika potenta som Psilocybe cubensis.
The CAP in young specimens will appear bluntly cone-shaped with an incurved margin. As maturity is reached the cap will expand but the incurved margin will usually still be observed. The color of the cap is light-cinnamon and is uniform and will be covered by a small white flecks in the younger stages. With age the center of the cap will become lighter or darker thus forming a distinctive ring that is the margin coloration. In younger specimens the veil will be off-white, never bluing, and will hang downward from the closed (cone-shaped) cap. The veil will disappear as the cap expands wil age. The GILLS will usually be very closely spaced and in young specimens will be very light-brown. This color will become black as the specimen matures. The STEM will be from 1.5 inches to almost 4 inches high and never over 1/2 inch thick. The stem will be very uniform and evenly shaped. The top of the stem will be vertically grooved and the lower portion of the stem will be covered with a mat of hairlike scales and fine white powder. The stem color will usually be white but a tint of sepia of light-cinnamon may be noted. The stem is hollow. The bluing-reaction is noted best in the stem of this species. The FLESH of this species will be white to yellowish. It has a taste and odor that is like that of fine table-mushrooms purchased at the store. - Källa
Innehåll (% of torkade svampar)
Läs även:
| Hatten | 2 - 6 centimeter i diameter. Brun till rödbrun när den är fuktig, bleknar när den torkar till en nästan vitbrun färg. Bred, konvex form |
 Klicka för större foto | |
| Foten | 3 - 5 millimeter tjock, 5 - 10 centimeter lång, brun till rödbrun. Yngre exemplar har vitt puder på foten som lätt gnids bort. | ||
| Skivorna | Gråbruna på yngre exemplar. Mörknar till näst intill kolsvarta på mogna exemplar. Sporerna är kolsvarta. | ||
| Dosering | Torkade gram | 2-4 (Låg), 4-8 (Mellan), 8+ (Hög) | |
Släktet Psilocybe innehåller de flesta psykoaktiva arterna i världen. i Sverige är det bara P. semilanceata som är värd att leta efter. De andra är sällsynta.
Psykoaktiv:
Enligt några källor är detta en synonym för arten Psilocybe turficola (Deconica turficola), men det är omtvistat. Arten växer i mossa i tallskog. Hög förväxlingsrisk med giftiga arter. Det finns en rapport som indikerade Psilocybin i svampar från Norge (Høiland 1978) läs mer längre ner. Det finns därtill foton som indikerar blånad varpå man kan misstänka att de är aktiva. En ny studie visar dock att man inte detekterat psykoaktiva alkaloider (Borovicka, 2014, se länk nedan) varpå P. atrobrunnea fått det nya namnet Psilocybe fuscofulva. De blånande svamparna kan istället möjligtvis vara P. medullosa.
Borovicka och hans forskarkollegor skriver: "neither psilocin, nor psilocybin was detected in P. atrobrunnea and negative results were also obtained from mycelia grown in vitro on tryptamine/tryptophan-amended media. These results strongly suggest that biosynthesis of these alkaloids was lost in P. atrobrunnea. With the exception of minor differences detected in EF1-a marker, all sequences of American and European collections of P. atrobrunnea were identical. On the other hand, a thorough nomenclatural study revealed that the name P. atrobrunnea must be considered dubious; the oldest available candidate name, P. fuscofulva, was therefore adopted"
"Discussion: According to Leung et al. (1965) P. atrobrunnea does not have psilocin, but P. atrobrunnea reported by Høiland (1978) from Norway has psilocybin and maybe this Norway's fungus is another unknown species, because Høiland decribed spores (7.5-) 8.2-10.5 (-12.5) x 4.5-6 x 4.5-5.2 (-6) micrometer, cheilocystidia 12-25.5 x 4.5-6.7 micrometer, and pleurocystidia inconspicuous and context with strong farinaceous smell, features not belong to P. atrobrunnea. Høiland's species is close to ..." Kan man utläsa i Gaston Guzmans bok "The genus Psilocybe: a systematic revision of the known species including the history, distribution and chemistry of the hallucinogenic species", sidan 304. Tyvärr syns inte fortsättningen på citatet hos google books.
Från Jonathan Ott's Pharmacotheon: "Guzman felt that the specimen analyzed by Hoiland as Psilocybe atrobrunnea was more likely referable to P. serbica or P. callosa (Guzman 1983), both known psilocybian species.".
Läs även:
Psykoaktiv:
Är psykoaktiv och potent. Utseendet varierar, finns få tillförlitliga foton. Växer på häst och kodynga vid kustområden. Kan enligt Stamets växa i stora ringar. Till utseendet ganska lik toppslätskivlingen. Plocka inte om du inte är expert! Enligt Flora Neerlandica är den mycket sällsynt. Det gäller sannolikt även för Sverige eftersom den inte har ett svenskt namn, men den har rapporterats från Norge och Finland så den borde finnas här också. Korrekt identifiering mycket svår. Bär många likheter med toppslätskivlingen.
Användaren Kingpersia på Magiska Molekylers forum hittade något som han trodde var toppslätskivlingar som växte direkt från hästbajs. Jag reagerade på detta eftersom toppslätskivlingarna normalt aldrig gör detta. Sporavtrycket sändes iväg till Workman i USA som undersökte det och kom fram till att det var antingen Psilocybe subfimetaria (=P. sierrae) eller P. fimetaria. Se foton på svamparna, sporerna och myceltillväxten här: Psilocybe fimetaria Sweden
Läs även:
| Hatten | 15 - 35mm, konvex till plano-konvex. Blekt gul till gul eller gul-olivfärgad. Hygrofan, blir brunare när den är blöt, svagt striering framträder. Vitt svampkött som blir blåfärgat efter en stund. Unga exemplar har ett membran mellan hatt och fot. Kan ha en liten bröstvårta. |
 Klicka för större foto | |
| Foten | 60 - 90 mm lång, 2-4mm tjock. Vit, blir honungsfärgad med åldern. Får gulbrun färg vid hantering. Blånande bas. Fibril. Kan ha en liten ring kvar från hattmembranet. | ||
| Skivorna | Lerfärgade i unga exemplar, blir mörkt brunvioletta med åldern. Vita kanter. Mörklila sporer. | ||
| Dosering | Antal färska svampar | "15 to 30 fresh specimens or 1/4 fresh ounce." - Mushroomjohn | |
Psykoaktiv:
Okänd potens, förmodligen ej psykoaktiv. Har påträffats på södra Gotland växande i sandig gräsmark. har även påträffats i Österrike. Påstås av Guzman vara samma art som Psilocybe calongei från Spanien.
"Nedbrytare på marken i sandig gräsmark. I landet enbart funnen i Skåne och på Gotland. Ekologi, status och hotbild oklar men uppenbarligen en sällsynt art. Få fynd även i Danmark och Norge." Källa: Artfakta
Enligt Borovicka (2014) ingår den inte längre i släktet Psilocybe. Psilocybe laetissima, also classified in Psilocybe sect. Atro-brunneae, was excluded from Psilocybe s.str., and transferred to Leratiomyces laetissimus (Hauskn. & Singer) Borov. et al. (Noordeloos 2011) and this is confirmed here with the molecular data.. Källa: En länk finns i avsnittet om P. medullosa.
Läs även:
Psykoaktiv:
Denna arten är mycket närbesläktad arten Psilocybe silvatica som växer i Nordamerika. Den europeiska arten har 2014 fått namnet Psilocybe medullosa. Den har rapporterats från bl.a Finland och Sverige (Källa: The genus Psilocybe. A systematic revision of the known species including the history, distribution and chemistry of the hallucinogenic species av Gastón Guzmán, 1983). I Finland heter den Risumadonlakki och har hittats bl.a vid Tammerfors. Den skall anses vara ovanlig, men samtidigt förmodligen ej sällsynt. Växer från s.k GROT (grenar och trädtoppar) från gran och tall och kan bl.a hittas på kalhyggen. Fram till 2015 var de flesta fotona och kända fynden på Internet från Mikael i Finland, även det som vi använder här på Svampinfo (tack Mikael). Knarkkorven gjorde sina första fynd 2015. Extremt hög risk för felidentifiering med giftiga/oätliga svamparter, det finns massor med små bruna svampar i skogen, bl.a en art i släktet Galerina som kan lura även mycket vana svampplockare. P. medullosa är bekräftat psykoaktiv (potens ej dock ej undersökt ännu) och innehåller både psilocybin och psilocin (Borovicka, 2014).
Läs även:
| Hatten | 1 - 4 centimeter i diameter. Umbonat, har tydlig "puckel". Hygrofan, brun till rödbrun när den är fuktig, bleknar när den torkar till ljusbrun/gul färg. Striat, vertikala ränder när hatten är blöt |
 Klicka för större foto | |
| Foten | 3 - 5 millimeter tjock, 5 - 10 centimeter lång, Ljus färg, pudrig till fibrilos. | ||
| Skivorna | Gråbruna på yngre exemplar, mörkbruna när de blir äldre. | ||
| Dosering | Torkade gram | Okänd | |
Psykoaktiv:
Hittad i Finland (Guzman, 1983). Tveksamt om identifieringen stämmer. Förmodligen sällsynt. Skall växa på hyggen i tallskog där skogsmaskiner nyligen huggt ner tallarna och det finns mycket spån på marken. Växer i stora grupper. Extremt lika toppslätskivlingen, nästan endast avsaknaden av bröstvåratan som skiljer. Är psykoaktiv, men ej potent. kan möjligen förväxlas med bl.a Hypholoma marginatum, olika Mycena, m.m.
Läs även:
Psykoaktiv:
Psykoaktiv:
Känd som psilocybe callosa, p. semilanceata var obtusa, p. semilanceata var microspora. Är psykoaktiv. Påstås skilja sig från "vanliga" toppisar då de är lite större när de är fullvuxna, habitaten något annorlunda, samt annorlunda sporer. Påstås även sakna "bröstvårtan" och har en mer konvex hatt. I övrigt identisk med p. semilanceata, till den grad att många anser att den är makroskopiskt omöjlig att särskilja. Bör anses vara sällsynt. Det finns extremt få rapporter i Sverige/Europa/Världen och näst intill inga "accepterade" foton. Vissa experter som undersökt påstådda svampar under mikroskop har inte påvisat något annat än P. semilanceata. Därför finns en stark misstanke att arten inte ens existerar utan att det är P. semilanceata.
Läs även:
Psykoaktiv:
Kallas även Psilocybe sierrae. Gillar samma habitat som toppslätskivlingen men kan ibland växa direkt ur dynga. Förmodligen väldigt sällsynt. Är psykoaktiv.
Läs även:
Psykoaktiv:
Finns inte så mycket information om denna arten. Okänt om den är psykoaktiv. Växer i mossa. Läs även denna delen av Flora Agaricina Neerlandica. Påstås vara synonym för Psilocybe atrobrunnea. Även känd som Deconica turficola.
Läs även:
Amanita muscaria(Röd flugsvamp)
Psykoaktiv:
Flugsvampen innehåller inte Psilocybin/Psilocin men jag väljer ändå att ha med information om den här på SvampInfo eftersom flugsvampen ändå hör till "knarksvamparna". Röd flugsvamp och några andra arter, exempelvis Panterfläckig flugsvamp, innehåller ämnena muskarin, muskimol och ibotensyra. De två sistnämnda har en hallucinogen verkan, men som inte kan liknas vid Psilocybin. Flugsvampen har använts som drog hos shamaner i Sibirien och bland andra folk runt polcirklen. Det finns rykten om att samiska shamaner har använt flugsvamp i sina ritualer, men jag vet inte om den traditionen fortfarande finns kvar och har heller aldrig sett bevis i annan form än att någon hört det av någon, som hört det av någon... Gordon Wasson, samma person som var och letade svampar i Mexico (läs historien om svamparna), begav sig till Indien efter sin upptäckt av psilocybinsvamparna för att leta efter den beryktade drogen Soma som nämns i de Tibetanska hymnerna och kunde vara en växtdrog. Han kom fram till att Soma var flugsvampar. Huruvida det påståendet är sanning eller inte kommer vi nog aldrig att veta säkert. Det finns flera andra teorier, DMT från lianer som växte runt en numera uttorkad flod, etc.
Flugsvamp påstås vara substansen som bärsärkar (kämpar som nämns i skrifter från vikingatiden) skulle ha ätit för att framkalla raseri. Detta är med stor sannolikhet en myt. Det finns nämligen ingenting som styrker påståendet, mer än vad den svenska historikern Samuel Ödmann på lösa grunder fantiserade ihop på slutet av 1700-talet och sedan fått spridning. Läs mer i länken nedan (Myten om Bärsärkar och Amanita muscaria). Om svamparna var det som framkallade raseriet så borde det stått i någon av de skrifter/krönikor som bevarats sedan vikingatiden som gett oss all information vi har om bärsärkar. Det finns inga sådana uppgifter. Det finns däremot andra teorier om att det istället var psykiska sjukdomar som gav bärsärkarna sina raseriutbrott.
Men rent teoretiskt då, skulle det inte kunna stämma? Flugsvampen sägs av användarna ge stora mängder energi, den fysiska styrkan ökar, samtidigt som ett lugn infinner sig. Den berömda bärsärkagången har dock få (om någon) upplevt.
Avsaknaden av skriftliga källor är ändå inget bevis för att varken flugsvampar eller andra svampar (t.ex. toppslätskivlingar) kan ha använts som droger i Sverige för tusen år sedan. Med tanke på hur bra man kände till andra drog- och medicinalväxter är det svårt att tänka sig att det inte fanns någon över huvud taget som hade upptäckt även dessa svampars egenskaper, även om kännedomen och bruket förmodligen inte var utbrett. Frågan är därför öppen, vi har inga definitiva svar. Men det är fel att använda vikingakopplingen som en sanning då den inte kan beläggas.
Skinnet och det gula köttet precis under hatten påstås vara starkast, stammen svagast. Vidare påstås det att den röda flugsvamp som växer i Europa inte innehåller lika mycket aktiva ämnen som flugsvamparna i Nordamerika och Asien. Mina egna experiment med den svenska flugsvampen har inte gett så mycket mer än en konstig kroppskänsla, energier och dröm/feberlik uplevelse av världen. På Magiska Molekyler finns det personer som fått större effekter. Men mitt tips är ändå att skippa flugsvampen helt och istället leta efter toppslätskivlingar.
OBS! Om inte flugsvampen tillreds (torkas eller upphettas) på rätt sätt kan ibotensyran i svampen orsaka illamående/oönskade effekter. Läs på innan ni börjar experimentera!
Läs även:
| Hatten | Röd med vita prickar. Svampköttet är gult precis under skinnet. Hatten är klibbig när den är blöt |
 Klicka för större foto | |
| Foten | Vit. Ofta med strumpa eller ring | ||
| Skivorna | Vita. Vitt sporavtryck. | ||
| Dosering | Antal torkade svampar | 1 - 6 hattar | |
Psykoaktiv:
Även känd under namnet grönfotshätting. Alla blånande Conocybe ingår numera i släktet Pholiotina. Påstås växa på mossa och nära åar. Jag har hittat arten (eller möjligen conocybe smithii, vilket skulle vara det enda fyndet från Sverige) i samma habitat som toppslätskivlingar i början av Augusti 2011, växandes i mitten av ett traktorspår på en äng, bland gräs, vitklöver och granspån. Toppslätskivlingar växte också väldigt nära. Den är en ganska potent svamp men är på grund av sin sällsynthet svår att hitta i tillräckliga antal för att trippa på. Den växer i stora delar av Europa och nordvästra USA/Kanada, men överallt verkar den vara lika sällsynt. I exempelvis Danmark är "Blåfodet keglehat" enbart funnen 2 gånger, senast 2002 på Lolland. Är rödlistad bl.a där och i Nederländerna. Samtidigt är den såpass liten och oansenlig att den lätt kan förbises eller avfärdas som någon annan conocybeart. Fram tills bara några år sedan fanns det bara ett fåtal rapporter om fynd i världen där foton bifogats men intresset bland psykonauter har lett till flera fynd de senaste åren. OBS! Mycket hög förväxlingsrisk! Nybörjare ska undvika denna arten. Det finns några giftiga Conocybearter och den kan även förväxlas med arter vars giftighet är osäker/odokumenterad, exempelvis Conocybe tenera som jag hittat tillsammans med c. cyanopus.
Läs även:
| Hatten | 0.7 - 2.5 centimeter i diameter. Klockform-Konvex formad. Rödbrun som liten, orangebrun som vuxen. Hygrofan, bleknar vid torka till halmgul/vit. |
 Klicka för större foto | ||||||||||||
| Foten | 1 - 1.5 millimeter tjock, 2 - 5 centimeter lång, vit till grå translucent. Nedre delen blir ofta blåfärgad vid hantering. Mycket skör, går lätt av.
| Skivorna | rostbruna, vita kanter | Dosering | Antal färska gram | 7 (Låg), 9 (Mellan), 11 (Hög) (ca. 75-100 färska små eller 1-2 gram torkade | mg/g Psilocybin | 9.30 - 4.50 | mg/g Psilocin | 0.70 - 0.00 | mg/g Baeocystin | 0.30 - 1.00 | | ||
Psykoaktiv:
Påstås vara synonym till Conocybe velutipes. Listas ibland som psilocininnehållande. Förmodligen sällsynt då det finns väldigt få foton. Det finns ett svenskt fynd från Kalmar och ett från Åre. Bör inte plockas, det finns giftiga conocybearter och en amatör skulle säkert kunna missta den med galerina och andra giftsvamper.
Läs även:
Psykoaktiv:
Gymnopilus luteofolius är en art som normalt växer i Nordamerika. Det har mig veterligen inte påträffats några exempelar i Sverige. Så vad är då meningen med att ta upp den i denna guiden? Jo, den har nämligen påträffats i stora antal på flishögar i Lavangsdalen, Tromsø, Norge. Mykologerna som bekräftat fyndet beskriver att högarna under vintern kunnat hålla höga temperaturer p.g.a kompostering och det är förmodligen anledningen till att de kan överleva i det kalla klimatet (platsen ligger norr om treriksröset, den nordligast punkten i Sverige). Förutsättningarna bör vara mycket bättre i södra delarna av landet, så det finnas anledning att hålla ögonen öppna om man ser stora flishögar utanför sågverk etc.
Läs även:
Psykoaktiv:
Växer i kluster på nedfallna träd och stubbar. Den är sällsynt med ungefär 150 registrerade lokaler i Sverige med tyngdpunkt i Skåne och på västkusten. Gymnopilus junonius är ett annat namn för samma art. De minsta outvecklade exemplaren sägs vara potentast, gamla (stora) exemplar är mycket svaga, man vill främst plocka de som bara är några cm stora. I Släktet Gymnopilus finns det flera arter som innehåller Psilocybin men det råder ingen enighet om detta gällande G. spectabilis. Många undersökningar men få som varit positiva. Svampexperten John Allen påstår att det finns yangonin och/eller noryangonin (som återfinns i drogen Kava) i dom också. Varning! Var noga med identifieringen, finns liknande svampar i exempelvis släktet Galerina som är giftiga! Bland de ätliga svamparna är Honungsskivlingen (Armillaria mellea) mycket lik, se foton. Ringbitterskivlingen har en extremt bitter smak vilket är ett bra kännetecken.
Läs även:
| Hatten | 5 - 40 cm i diameter. Konvex, planar ut med åldern. gulorange färg, blir mörkare med åldern. Har fiberaktigt skalmönster på hatten. Gult svampkött. Unga exemplar kan ha kvar delar av hatthinnan och kan bli blåfärgade vid beröring. |
 Klicka för större foto | |
| Foten | 3 - 25 cm. Tjock, solid. Gul till orange. Har en ring av hatthinnan kvar på foten och blir täckt av orangebruna sporer när svamparna mognat. | ||
| Skivorna | Yngre är blekgula. När sporerna mognat blir skivorna rostorange. Skivorna sitter tätt ihop. | ||
| Dosering | Antal färska gram | Okänd. 10 gånger torkad? | |
| Antal torkade gram | 4 g (LD), 8g (MD), 15g (HD) | ||
Psykoaktiv:
Växer på gamla nedfallna lövträd och stubbar. Ganska sällsynt. Tre svenska fynduppgifter nämner att de växte på nedfallna murkna björkar (kallas björklåga). Varning! Var MYCKET noga med identifieringen! Det finns svampar med liknande utseende som är giftiga! Det rosa sporavtrycket och att den växer från trä är en bra vägledare. Ett annat släkte med rosa sporavtryck är Volvariella men den har strumpa. Den vanligaste pluteusarten man kan förväxla den med är Pluteus cervinus som har brun färg på hatten och är minst 10 gånger vanligare att hitta.
Stijve och Kuyper (1985) rapporterade 0.05-0.25% Psilocybin, inget Psilocin, och från 0.0 till 0.008% Baeocystin. Christiansen et al. (1984) hittade 0.35% Psilocybin och 0.011% Psilocin. Jochen Gartz hittade över 1% Psilocybin i några av sina prover från Tyskland 1986 samt spår av Baeocystin och höga halter urea. Han noterar att svamparna inte blånade (vilket skulle indikera psilocin). I andra torkade prover hittade han 0.4 to 0.6% Psilocybin men inget Psilocin.
Läs även:
| Hatten | 3-8 centimeter i diameter. Konvex. Grå i mitten, vitare mot kanten. |
 Klicka för större foto | |
| Foten | Vit. kan bli blåfärgad vid hantering. | ||
| Skivorna | Vita med rosa ton. | ||
| Dosering | Antal färska gram | 20-30g (LD), 50g (MD), 80-100g (HD) | |
| Antal torkade gram | 2 - 3 g (LD), 8g (MD), 16g (HD) | ||
| Enligt Sten Larris: | 1- 1.5 g torkade | ||
| mg/g Psilocybin | 2.1 - 3.0 | ||
| mg/g Psilocin | 0.0 - 0.5 | ||
| mg/g Baeocystin | N/A | ||
ÖVRIGA SLÄKTEN OCH ARTER, EJ AKTIVA DECONICA
Arterna i släktet Deconica tillhörde tidigare släktet Psilocybe, därför har jag valt att ha med dom i denna guiden. Det är vanliga förväxlingssvampar och det finns diverse myter om psykoaktiva effekter.
Deconica coprophila (Dyngslätskivling)
Psykoaktiv:
Halvklotformig hatt som är glänsande mörkbrun. Växer på gödsel (därav namnet) eller på starkt gödslad jord, kan också hittas i kohagar. Den här svampen beskrivs som allmän. Närbesläktad med Deconica merdaria. Har tidigare haft namnet Psilocybe coprophila men ingår sedan 2009 i släktet Deconica.
Den allmäna uppfattningen är att den är helt verkningslös, men det har förekommit uppgifter om att den aktiv i högre doser. Exempelvis här i ett citat från Höga Nord av Sten Larris: "Den växer i juli och augusti månad på gödslade marker, i korukor och på gräsmattor i trädgårdar och parker. Det är en mycket liten svamp, hatten är 1-2 cm bred och tunn, foten är tunn och har samma färg som hatten. Hatten kan vara vitaktig, gråbrun eller rödbrun, vid torka gulbrun.
Hatthuden är lätt klibbig i fuktigt väder och, kan vara strimmig. Lamellerna är stora. De är först gråbruna sedan brunsvarta med vit egg. Den ljusa kanten är karakteristisk, så plocka till att börja med bara exemplar med vit kant så kan du vara säkrare på att det är rätt svamp. Dos: c:a 15 gr (30 st) färska svampar. Vatteninnehållet är c:a 93 %. Hållbarheten är mycket begränsad."
Läs även
| Hatten | 1 - 3 cm. Brun till rödbrun, glänsande, gulnar när den blir torr. Konvex. Tunn |
 Klicka för större foto | |
| Foten | 1 - 3 millimeter tjock, 2 - 4 centimeter lång, Vit till gråbrun. | ||
| Skivorna | mörkbruna | ||
Psykoaktiv:
Mycket närbesläktad coprophila. Delar habitat och utseende men är lite mindre till storleken.
Läs även
| Hatten | 3 - 13 mm, brun till rödbrun. Hygrofan, blir gulare när den är torr. Hemisfär till konvex form, ibland med låg umbo. |
 Klicka för större foto | |
| Foten | 10 - 30 mm lång, 1-2 mm tjock. Något svullnande bas. Gulbrun till rödbrun. | ||
| Skivorna | mörkbruna. Sporavtryck mörkt purpurbrunt till purpursvart. | ||
Psykoaktiv:
Mycket lik Deconica inquilinus, men har lite mindre sporer och mer utvecklad hatthinna. P. cobulea föredrar träsubstrat före dött gräs. Har tidigare haft namnet Psilocybe crobula men ingår sedan 2009 i släktet Deconica.
Läs även:
Psykoaktiv:
Har tidigare haft namnet Psilocybe inquilina men ingår sedan 2009 i släktet Deconica. Även känd som Psilocybe muscorum. Växer på gammalt halvruttet gräs. En trovärdig källa säger att den ej är psykoaktiv. En annan källa påstår att doseringen är 40-200 svampar.
Läs även:
Psykoaktiv:
|
Liten förbisedd art. Ganska ovanlig. Har tigare haft namnet Psilocybe inquilinus men har på senare tid flyttats till det inaktiva släktet Deconica.
De jag hittade 2010 (se fotot/länken) växte i samma habitat som toppslätskivlingen. Angränsande till ängen fanns en granskog.
Läs även: |
 Klicka för större foto |
Psykoaktiv:
Hatten är hos denna ofta sällskapligt växande art ockrafärgad till gulbrun, ibland med olivton. Ej strimmig. Fot ofta tydligt rotlikt förlängd, med trådig, ringliknande zon. Tämligen allmän. Växer på dynga mellan juni och november. Anses vara verkningslös. Har tidigare haft namnet Psilocybe merdaria men ingår sedan 2009 i släktet Deconica. Observa att fotot till höger (se fler och läs diskussionen i länken) inte till 100% är bekräftad merdaria.
Läs även:
| Hatten | 1 - 4 centimeter, konformad till konvex. |
 Klicka för större foto | |
| Foten | har en ring (annulus) kvar från hatthinnan | ||
| Skivorna | rödbruna. Luktar ganska starkt, lite som choklad. Smakar milt. | ||
Psykoaktiv:
Växer från vass/strandgräs i sanddynor vid havet. Sällsynt. Endast anträffad en gång i Sverige. I Nederländerna finns det ca 7 dokumenterade fynd. Kan vara en förbisedd art då man inte brukar leta svampar i det habitatet. Har tidigare haft namnet Psilocybe micropora men ingår sedan 2009 i släktet Deconica.
Läs även:
Psykoaktiv:
Deconica montana var tidigare typarten för psilocybe-släktet och hade namnet Psilocybe montana. 2009 flyttades den istället över till deconica, släktet för f.d psilocybe som inte är psykoaktiva. Rödbrun kantstrimmig, klibbig, smal fot. Svag lukt av mjöl. Växer mellan renlav, bägarlav och mossa, på öppna sandbackar och berg. Allmän i hela landet. Lätt att förväxla med andra (möjligen giftiga) arter. Anses vara verkningslös (källa), men det finns dock äldre uppgifter med doseringsråd som lyder: Antal färska gram: 5 (Låg), 15 (Mellan), 30 (Hög), enligt Copenhagen Mushroom Crew: 100 stycken färska eller 25g.
Läs även:
| Hatten | 0.5 - 2 centimeter i diameter. Rödbrun. Bleknar när den torkat. Hemisfärisk, klibbig när den är blöt |
 Klicka för större foto | |
| Foten | 1 - 2 millimeter tjock, 1 - 4 centimeter lång. Ljusbrun. Går lätt sönder | ||
| Skivorna | Stora mellanrum mellan skivorna. Färgen ljus till mörkbrun, blir lilabrun när den åldras. | ||
Psykoaktiv:
Ej psykoaktiv. Mer känd under namnet Psilocybe physaloides. Växer ofta i en blandning av träd och ängsmark. Trärik mark med gräs kan man säga. Finns bara ett par bekräftade foton. Ett från Paul Stamets bok Psilocybin mushrooms of the world och ett från en flora. Bulliards originalavbildning är dessutom knappt överensstämmande. Bör anses vara sällsynt eller svåridentifierad. Mina fynd av Deconica inquilinus på shroomery (se länk under denna arten) blev exempelvis omnämda som en möjlig physaloides-kandidat och bara att det namnet nämdes har gjort att googles bildsökning nu nästan enbart visar dessa foton eftersom dessa är de enda som kan relateras till namnet... Skall även nämnas att den ibland står som synonym till Deconica montana.
Läs även:
Psykoaktiv:
Ej psykoaktiv. Mycket lite information och få foton finns på denna arten. Har tidiagre haft namnet Psilocybe rhombispora men sedan arten flyttats till släktet Deconica kallas den numera Deconica phyllogena.
Läs även:
Psykoaktiv:
Ej psykoaktiv. Växer i små grupper på dött gräs och andra växtrester på gräsmarker, vid vägkanter etc. Ofta i ruderal mark som hat gödslats.
Läs även:
Flera av arterna har tidigare ingått i släktet Psilocybe.
Stropharia aeruginosa (Ärggrön kragskivling)
Psykoaktiv:
Ej psykoaktiv, beskrivs ibland som giftig. Tidigare känd som Psilocybe aeruginosa.
Läs även:
Psykoaktiv:
Ej psykoaktiv. Det numera korrekta namnet är Stropharia umbonatescens. Tidigare känd som Psilocybe luteonitens.
Läs även:
Psykoaktiv:
Förmodligen ej psykoaktiv. Det numera korrekta namnet är Stropharia riparia Tidigare känd som Psilocybe magnivelaris.
Läs även:
Psykoaktiv:
Förmodligen ej psykoaktiv. Tidigare känd som Psilocybe percevalii.
Läs även:
|
Psykoaktiv:
Visar kraftig blånad. Kan till skillnad från Stropharia cyanea lura många experter eftersom dom ser ut som riktigt potenta psilocybe. Har ibland ansetts vara misstänkt psykoaktiv men efter ett eget experiment med the från svamparna på bilden kan jag konstatera att den är inaktiv.
Läs även: |
 Klicka för större foto |
Psykoaktiv:
Halmgul, slemmig med ring. Lång och smal fot. Växer på gödsel eller starkt gödslad mark och är tämligen allmän. Ofta förväxlas den med toppslätskivlingar vars skivor går upp i hatten. S. semiglobata har istället skivor som går i 90 grader rakt från foten mot hattens ytterkant. Anses i allmänhet vara verkningslös. I stora mängder (50+) kan man möjligtvis få en svag effekt (källa: användaren psykedeliska på MM). Kan möjligen bero på andra tryptaminer. Har på senare tid övergått till släktet Protostropharia där semiglobata den är typarten.
Läs även:
| Hatten | 2 - 4 centimeter i diameter. Gul. Hemisfärisk. Luktar gurka, smakar mildt. Slemmig när den är blöt. |
 Klicka för större foto | |
| Foten | 2-5 millimeter tjock, 3 - 8 centmeter lång. Ljusbrun. samma gula färg som hatten. | ||
| Skivorna | Stora mellanrum mellan skivorna. Färgen är gul som ovansidan av hatten på unga exemplar, blir grå till gråviolett när de åldras. | ||
| Dosering | Antal Svampar | 100 stycken (LD), okänd (MD), okänd (HD) | |
Psykoaktiv:
Ej psykoaktiv. Även känd som Stropharia thrausta, Psilocybe squamosa, Psilocybe thrausta.
Läs även:
Mer information om toppslätskivlingen och andra svampar finns här!
