SVAMPARNAS HISTORIA Människor har använt svamp som berusningsmedel i flera tusen år. I Latinamerika var svampen ett redskap som användes av medicinmännen hos mazateker, azteker, zapoteker och andra stammar.
Även längre ner i Sydamerika har man funnit bevis i form av svampstenar och annan konst som tyder på att svamparnas kraft var allmänt känd, och användes tillsammans med andra psykoaktiva växter för att komma i kontakt med gud(ar) och andevärlden. Den äldsta svampstenen som hittats är från 1500 f.Kr.
När Cortez besegrade aztekerna 1521 så förbjöds användandet av alla droger utom alkohol. Trots det fortsatte bruket av svampen bland medicinmännen, men det rituella bruket vid högtiderna minskade bland folket.
Européerna intresserade sig inte så mycket för svampen fastän det fanns anteckningar från spanjorerna om hur indianerna använde teonanácatl. Informationen glömdes med åren bort och återupptäcktes först på 1930-talet då Blas Pablo Reko, Robert J. Weitlaner, och Harvard-botanisten Richard Evans Schultes reste till staden Huautla de Jimenez i den mexikanska regionen Oaxaca. De lyckades identifiera teonanácatl och fick 1939 även bevittna en ceremoni där de lokala indianerna åt svampen.
Men sen kom andra världskriget och det dröjde flera år tills nya expeditioner kunde bege sig till Mexico. R. Gordon Wasson, som sedan tidigare var intresserad av svamparnas koppling till kultur och religion, hade hört talas om teonanácatl och reste till Huautla de Jimenez 1953. Han hade vissa problem att få lokalbefolkningen att prata om svamparna. Ett spår från spanjorernas förbud flera hundra år tidigare. Men 1955 fick Wasson och hans fotograf Allan Richardson tag på Psilocybe caerulescens och hittade en Shaman, Maria Sabina, som kunde genomföra en svampceremoni med dom.
|
Wasson skrev senare flera artiklar som publicerades i tidningar i USA. Allmänheten blev intresserad och snart var det fler och fler som reste till Mexico för att få vara med i svampritualer. Svamp började säljas på stadens marknadsplats. Wasson var inte helt nöjd med hur svampens krafter exploaterades, han kände ingen gemenskap med knarkare och hippies. Senare begav han sig till Indien för att undersöka om den legendariska drogen "Soma" kunde vara psykoaktiva svampar. Han skrev även flera böcker om sina upptäckter innan han dog 1986.
Den franske mykologen Roger Heim följde 1956 med Wasson på en expedition till Mexico. Tillsammans hittade och identifierade de flera nya svampsorter. Heim skickade några prover till kemisten Albert Hofmann (skaparen av LSD). Hofmann extraherade alkaloiderna och gjorde först försök på djur i labbet och sedan på sig själv. Senare isolerade och identifierade han psilocybin och psilocin, ämnena som gav svampen sin magiska kraft.
|
Hippierörelsen och alla andra som var intresserade av att använda LSD på 60-talet gjorde svamparna allmänt kända, så kända att de förbjöds i slutet på 60-talet. Trots förbudet spred sig bruket, mycket tack vare personer som exempelvis Terence McKenna och andra psykedelia-pionjärer. Man hittade psilocybin i andra svampar, bland annat våran svenska toppslätskivling. Detta ledde till artiklar i kvällspressen om problemet med ungdomar som letade knarksvamp på golfbanorna. :)
TIDIGA SPÅR FRÅN MÄNNISKANS KONTAKT MED SVAMPARNA
Stenvägg i Angkor Wat, Kambodja från 1200-talet föreställande guden Shiva som håller i en svamp
Xochipilli, en av aztekernas gudar, kallas även "the prince of flowers". Läs mera här
|