Utdrag från Psilocybe Toxicity Information. Översättning av Mårten.
Toxicitet - kort sikt
Psilocybin räknas inte som ett giftigt ämne om man använder traditionella mätmetoder som LD50 (den dos som krävs för att döda hälften av försökspopulationen). Psilocybin har en LD50 på 280 mg/kg intravenöst. Som jämförelse är LD50 för LSD, THC och meskalin 30 mg/kg, 42 mg/kg respektive 370 mg/kg. Sett till dödsrisk är psilocybin därför en av de minst farliga hallucinogenerna. Dessutom är potentialen för beroende (fysiskt beroende) hos psilocybin och hallucinogener i allmänhet mycket liten eller obefintlig, något som också stärker synen på psilocybin som säkrare än andra droger. Dödsfall och skador har dock uppstått som följd av påverkan på beteende och verklighetsuppfattning. I en undersökning med ungdomar som använde psilocybinsvampar rapporterade 13% att de skadats allvarligt eller tappat medvetandet.
Kommentar av Knarkkorven: Aktiva dosen för att trippa hårt är ca 20mg. 280mg/kg skulle motsvara 21g rent psilocybin för en man som väger 75kg. P. cubensis innehåller ca 0.63% Psilocybin. Med andra ord skulle man behöva äta över tre kilo svamp för att komma upp i dödlig dos. Det är ca 1000 gånger mer än en normaldos. Men eftersom de LD50 som näms ovan är iv och inte oral dos så skulle det nog krävas att man åt ytterligare ett antal kilo för att komma upp i samma värde. Intravenös brukar ha lägre LD50 än oral dosering,(dvs, mindre dos behövs för att döda)
Den viktigaste kortsiktiga aspekten av psilocybinberusning är att det är svårt att förutsäga hur intensiva symptomen kommer att upplevas, och hur länge de kommer att verka. Att äta psilocybinsvampar resulterar i hallucinogena symptom, som kan upplevas så tidigt som 10 minuter efter intag, och varar i allt från 4 till 12 timmar. Det finns dock rapporter om mycket längre verkanstid i litteraturen. Även om det förekommer återkommande teman i beskrivningar av ruset, varierar både intensitet och varaktighet för de hallucinogena effekterna stort. Den här variationen har förklarats med många olika faktorer, inklusive brukarens psykologiska egenskaper, kulturella bakgrund, sinnesstämning och förväntningar (set), den fysiska miljön (setting), svamparnas psilocybininnehåll (som kan variera upp till 10 ggr, och påverkas av faktorer som tillredning), tidigare användning av hallucinogener och samtidig användning av andra droger. Dessutom är det möjligt att individuell känslighet kan bero på nedärvda faktorer i ämnesomsättningen.
Här följer de vanligast rapporterade symptomen i samband med berusning:
- Initialt: Yrsel, fnissighet, illamående, svaghet, muskelvärk, skakningar, ångest, rastlöshet och magsmärtor.
- Hallucinogena och fysiologiska effekter: Visuella effekter som att färger blir ljusare och förvrängs, kvardröjande bilder, visuella mönster och vågrörelser på ytor. Ansikten ser förvrängda ut, kroppstemperaturen ökar, hjärtrytmen ökar (takykardi), pupillerna förstoras, svettningen ökar. Känslor av overklighet, förlorad uppfattning av den egna personen, dröm- och panikkänslor. Försämrad avståndsbedömning, koordination och tidsuppfattning. Dessutom har ett schizofrent tillstånd beskrivits, där den något förvanskade vanliga världen och hallucinationerna upplevs samtidigt.
- Slutfas: Ovanstående effekter försvinner gradvis. Huvudvärk, extrem trötthet, mental depression och minskad aptit.
Det finns rapporter i litteraturen om mer akuta effekter där extrakt av svampar använts intravenöst. Ihållande kräkningar, muskelsmärtor, feber, låga syrenivåer i blodet, förhöjda leverenzymer och methemoglobinemi (ett tillstånd där blodet inte kan transportera lika mycket syre) har rapporterats.
Barn tycks vara mer känsliga för förgiftning med psilocybinsvampar. Exempel finns med dödsfall (sexåring som åt P. baeocystis, dödsorsak: lungödem), men den största risken tycks helt klart vara att förväxla psilocybinsvamparna med någon liknande, mer toxisk svamp.
Behandling
Det finns ingen känd behandling av psilocybinberusning, även om en klinisk rapport om avbruten berusning med fysostigmin är intressant och bör följas upp. Att hantera en psilocybinberusning innebär oftast att ge känslomässigt stöd och att verka lugnande i paniksituationer, samt att hålla koll på den fysiska statusen. I långvariga, svåra fall har dock lugnande medel som Valium, och antipsykotisk medicin som Thorazin använts. I fall där det inte gått att fastställa vilken sorts svamp som ätits har behandlingar som magpumpning och aktivt kol rapporterats.
Kommentar av Knarkkorven: Personer som har stor erfarenhet av psykedelisk terapi tycker att man inte ska använda
sig av antipsykotiska för att avsluta en tripp, utan istället använda bensodiazepin om det nu måste gå så långt att personen måste sövas ner. Men jag rekommenderar starkt att pröva metoderna som omnämns i denna tråden innan man går så långt!
Magiska Molekyler: Att guida en snetripp
HPPD är en förkortning av "Hallucinogen Persisting Perceptual Disorder" och är en bieffekt som kan uppstå
efter bruk av LSD, MDMA, andra fenetylaminer och tryptaminer (där psilocybin ingår).
Fenomenet är inte vanligt bland trippare, men inte heller ovanligt. Det uppskattas att 1-5% av LSD-användarna drabbas.
Det verkar inte ha något att göra med hur många gånger man använt psykedelia, många personer som trippat
hundratals gånger upplever att de inte har några problem, samtidigt finns det fall där personer drabbats efter sin första tripp.
HPPD är en form av synstörning. När man blundar eller befinner
sig i mörka rum så är synfältet inte svart, utan det finns ljusformer som rör sig. En del beskriver också hur
objekt kan ändra färg eller pulsera, föremål stannar kvar i synfältet när man tittar åt ett annat håll, etc.
Det är nästan som en form av syn-tinnitus och kan vara mycket jobbig för de drabbade.
Blir man drabbad av HPPD så är risken stor att man kommer att dras med problemen hela livet. Många rapporterar dock
att effekterna minskar och kan upphöra efter några veckor, månader eller år.
Det finns en hel del forskning om HPPD, men man vet fortfarande väldigt lite om hur och varför HPPD uppstår.
|
Diagnostic criteria for Hallucinogen Persisting Perception Disorder
A. The re-experiencing, following cessation of use of a hallucinogen, of one or more of the perceptual symptoms that were experienced while intoxicated with the hallucinogen (e.g., geometric hallucinations, false perceptions of movement in the peripheral visual fields, flashes of colors, intensified colors, trails of images of moving objects, positive afterimages, halos around objects, macropsia, and micropsia.
B. The symptoms in Criterion A cause clinically significant distress or impairment in social, occupational, or other important areas of functioning.
C. The symptoms are not due to a general medical condition (e.g., anatomical lesions and infections of the brain, visual epilepsies) and are not better accounted for another mental disorder (e.g., delirium, dementia, Schizophrenia) or hypnopompic hallucinations.
|
|
Hallucinogen Persisting Perceptual Disorder (HPPD) Information från Erowid
HPPD: Hallucinogen Persisting Perceptual Disorder Information om HPPD, samt ett forum.
HPPDonline. Hallucinogen Persisting Perception Disorder Internet Resource
Rättsmedicinalverket Yttrande avseende psilocybin och psilocins farlighet
Psilocybin av Lina Svensson
