Psilocybin är den vanligast förekommande tryptaminen i psilocybinsvamparna. Efter intag avfosforiseras psilocybin snabbt av enzymet alkaliskt fosfatas. Det är därmed metaboliten psilocin som orsakar hallucinationer och psykologiska effekter. Läs mer om Psilocybin	Psilocybin, 4-OPO4-DMT
Psilocin är det näst vanligast förekommande ämnet i psykedeliska svampar. Biotillgängligheten (den mängd som absorberas i blodomloppet från inälvstrakten) har undersökts hos möss, och funnits vara 50%. Psilocin distribueras uniformt mellan de flesta kroppsvävnader, förutom högre koncentrationer i lever och binjure. Hos råttor koncentreras psilocinet i följande specifika områden i hjärnan: Neocortex, hippocampus (används vid inlärning och för minnesfunktioner) och thalamus (används vid bearbetning av sinnesintryck). Hos råttor utsöndras ungefär 20% av psilocinet i urinen, och resterande del utsöndras som polärt konjugerade metaboliter, t.ex. glukoronider. En uppskattning är att mindre än 4% av psilocinet bryts ned av MAO, det enzym som bryter ned kroppsegna monoaminer som serotonin. Läs mer om Psilocin	Psilocin, 4-OH-DMT
Baeocystin förekommer oftast i koncentrationer lägre än 0,1%. Ett fåtal arter, som exempelvis P. semilanceata (toppslätskivling) kan ha så höga koncentrationer som 0,36%. Eftersom det inte har gjorts så många farmakologiska studier på baeocystin är dess potens relativt psilocin okänd. Läs mer om Baeocystin. Se även Tråd på Shroomery: Baeocystin	Baeocystin, 4-OPO4-MT

OM INNEHÅLLET I OLIKA SVAMPARTER En del svamparter som inte tillhör Psilocybe-släktet innehåller också psilocybin, bl.a. Panaeolus, Gymnopilus, Pluteus, Conocybe och Inocybe.

Information om innehållet i fler arter, tillsammans med utförligare tabeller och referenser kan hittas i Magiska Molekylers wiki: Psilocybinsvampar