Cannabis gjorde mig välmående och fick mig att känna mig tillfreds med min egen kropp osv. Det fysiska och psykiska fick på något märkligt vis träffa varrandra och göra sig förstådda med varrandra. Efter detta har jag njutit av varje dag i livet på ett annorlunda vis än tidigare; allt har en mening och allt är av intresse. Jag kan titta på något som jag tidigare såg som helt ointressant och skapa djupt filosofiska tankar kring det hela som säkerligen skulle kunna slå omkull era allas tidigare teorier, men så har det alltid varit - den enda skillnaden efter bruket av cannabis är att jag ser mer estetisk skönhet i det mesta. Jag mår bra.
Porten till andra droger har öppnats, så är det. Don't give a fsck about w00t other people say. Efter att ha rökt hasch så är steget till svampar inte särskilt långt, tidigare har du kanske ojat och grämt dig över att ta något så sliskigt och skabbigt och farligt, men nu vore det kanske mest häftigt att käka ett par gram cubensis? Efter det är det ju lika bra att prova på LSD osv.
För det första spenderar jag mycket mer tid utomhus än vad jag gjorde förr, att hitta ett trevligt rökaställe måste ta sin tid ( ; Sedan har jag fått en mera avslappnad inställning till livet, jag behöver inte plugga vidare i 3år för att sen släpa mig till jobbet varje morgon. Lycka uppnår jag ändå inte genom att tjäna pengar och sammla på mig massa prylar.
När jag har rökt för mycket känns dagarna efter lite som att gå runt i en dröm, min syn blir dimmig och allt blir lite mindre verkligt och jag tar inte det som händer runt omkring mig så allvarligt.
Min gammla umgängeskrets fick stryka på foten när jag hade rökt 1år, de tråkade ut mig och vi hade inget att tala om längre. Det är inget jag ångrar då mina ny/gammla vänner är mycket trevligare.
Att jag uppskattar musik på ett helt annat sätt är förstås en självklarhet, dessutom måste jag hålla med Zeromatic om att man ser mer estetisk skönhet i nästan allt. Särskilt när man traskar runt stenad i skogen och förundras över de häftiga träskmarkerna och de konstigt böjda träden.
Slutligen måste jag säga att cannabisrökandet förvisso har haft en del dåliga sidor men de possetiva väger helt klart upp dem negativa och jag ångrar inte att jag började röka.
Själv så tycker jag inte att det är drogen som har påverkat mitt liv utan att det är våran kultar som förstör för mig och mitt sätt att leva mitt liv på. Jag blir mest ängslig för att folk ska få reda på att jag håller på. Klart att folk redan vet, men jag hoppas att jag kan lita på dessa människor att dom inte delar med sig av den informationen till andra människor som dom kan leva utan den.. :D
Jag har redan börjat uppskatta världen vi lever i mer och mer och tycker att det är sorgligt att vi lever som vi gör idag i sverige, det skulle kunna vara så mkt bättre. så man försöker skapa en låtsas värld runtomkring sig, vet inte dock om detta är en låtsas värld eller om det är verkligheten som har uppenbarat sig för mig. Dom jag tycker mest synd om är alla patetiskt "svenssons" som inte har en aning om hur man skall leva livet. Folk är rädda får nått, men för vad vet jag inte.
Jag skulle hellre bo i en djungel utan försäkringar om min framtid som en frisk människa än att bo i det sammhälle vi lever i nu. Det känns som att man skulle ta vara på våra liv mer då än vad vi gör nu, vi har ju knappt nå respekt kvar får någonting i världen... tragiskt...
Uppdatering: Såja, det känns som åratal sedan jag skrev det där ovanför. Och jag ser även massa stavfel. Jag vet inte riktigt vad det är som har hänt i mitt liv och varför, men det känns som att jag växer mig dubbelt så mycket varje dag som går, jag upptäcker nya saker om mig och oss människor. Kanske är det något stadie i min uppväxt som jag går igenom eller så kommer det aldrig gå över.
Jag har även blivit mer filosofisk av mig, delvis av rökandet och av att jag alltid varit det. Men det verkar som att haschet på nått sätt har shjälp mig att finna saker som varit dålda för mig. Jag har även börjat meditera lite och det ger mig minst lika mycket frid i själen som rökandet. Men det är jobbigt att ta sig dit och "verkligheten" är fortfarande närvarande. När jag röker så kan man bara vara sig själv och låta tankarna flöda, det går på ett par minuter.
Men sen finns alltid oron över vad folk anser om hasch och dem som röker det och det känns inte alltid så bra, som skolan t.ex. Som jag ser det är det inte själva drogen som är farlig, utan det är vad folk tror sig "veta" om drogen och vad drogen gör med en. Men det stämmer ju inte alltid. Själv har jag inte fått några tecken på att det skulle vara farligt för kroppen. Det som är det farliga är föraktet som växer inuti en för människan och sammhället. Men det är också beroende på personligheten. Är man filosofisk så öppnas det nya dörrar i hjärnan som kanske hade tagit åratal eller som man kanske aldrig fått upp annars. Sen gäller det abra tolka informationen där inne. Det är då mediteringen kommer in.
Det sämsta som har hänt mig är nog att jag började röka vanliga cigaretter, men jag ska sluta nu hade jag tänkt mig, smakar inge gott och man får bara ont i huvudet av dem. Det bästa är nog att jag har slutat dricka alkohol. Jag har absolut inget sug av att bli full längre och det känns rätt bra.
Saker som jag har upptäckt om mig själv och andra människor är att vi har kontakt med varandra på ett undermedvetet plan. Men det går att komma i kontakt med detta plan, och när man gjort det så ser man det överallt. Senast idag märkte jag det på min morsa. Vad jag märkte låter jag vara osagt. Men det är inte bara tillfälligheter, det finns nått som vi inte rår oss på.
Det var lite som har hänt mig under det senaste året... Hoppas ni får nått nytta av det, men det har hjälp mig att få ut det till andra.
Genom att fundera på en åsikt eller en gärning, så kan man märka saker som annars varit otydliga eller osynliga.
I det vanliga nyktra livet så verkar det aldrig som att man ger sig själv tid att välja rätt beslut utefter helheten. Allt ska bestämmas och beslutas på en enda sekund. Visst, i de flesta fallen så gör man rätt, väljer rätt beslut, anammar den åsikt som innebär mest positiv energi för flest antal människor.
Men när besluten ska fattas snabbt så undgår automatiskt massor av djup information min vetskap. Information som kan vara avgörande och betyda en helomvändning.
Slutsatsen är att man når närmare en sanning när man tänker efter, granskar och aldrig bestämmer sig helt. En bestämd uppfattning är alltid skadlig om den aldrig tillåts att ifrågasättas.
I det nyktra livet så är det mycket svårt att ifrågasätta på rätt sätt, eftersom egot ibland inte tillåter dig att bli ifrågasatt, även om det är du som är motparten. Varför skyddar egot dig från dig själv?
Cannabis trycker ner egot och släpper fram medvetandet. Medvetandet som alltid är i harmoni med universum och låter dig få perfekt balans. Låter dig granska dig själv och ändrar det som är negativt.
Förutom detta öppna sinnestillstånd har jag även börjat måla, en form av kreativitet som jag inte ängnat någon tid till sedan jag var liten.
Sedan finns det säkert 1000 saker som har förändrats sedan jag började röka. De flesta saker är till det positiva, även om jag i perioder kan lida av amotivationssyndromet och trötthet på dagarna.
Cannabis har ställt till det jävligt mycket för mig men det är nog för jag började omgås med holger lite väl tidigt (redan som 15-16 år). Så cannabis för innebar att jag skippa skolan,bröt bilar & strulade almänt i ett par år. Testade Affe första gången när jag va 12år men testade inte det igen förren jag va 17. Det va inget för mig.
Dom första åren som jag rökte cannabis så va vi väl ett gång grabbar som rökte & hittade på bus. Vi snodde bilar,rånade folk & gjorde inbrott. Höll väl på så några år & sedan tosrkade vi & snuten splittrade på oss. Jag har väl alltid varit en liten "strul pelle" som ställt till det för mig så länge som jag kan minnas & så har det alltid varit tills jag fick barn. Då flyttade jag från min gamla stad med tjejen & nu bor jag med min sambo & son. Träffar inte några gamla kompisar (har väl aldrig haft några heller).
Har väl haft 1 bra kopmis "trodde" jag. Vi har gjort allt & vi va som bröder, vi delade lägenhet & gjorde precis ALLT. Men när jag flyttade med tjejen & vi skulle döpa grabben så skulle min "kompis" bli gudfar. Vi skulle döpa grabben på en lördag & på onsdagen samma vecka så ringde denna "kompis" & ville låna pengar (han som skulle bli gudfar) han fick självklart låna pengar eftersom han va som min bror. Det va sista gången jag pratade med honom. Det gjorde ont som fan & denna kompis sitter kanske här på flashback (han har konto här) & läser detta & flinar. Men till dig vill jag bara säga jag glömmer dig aldrig & dagen då någon dig är kanske här?? Kommer aldrig glömma fittan som va min kompis i flera år & som sedan knullade mig så hårt i ryggen att kotorna gick av!
Mitt liv har nog förändrats till det negativa pga cannabis skulle jag tro.
Annars har det inte hänt så mycket, jag har inte blivit dum i huvudet ó slutat skolan, inte heller blivit lättköpt ó blivit budistmunk. Fan, det är ju bara gräs. Ser inget speciellt i det. Rök ansvarsfullt, d.v.s. inte på jobbet eller andra olämpliga ställen. Jag behövde inte gräset för att börjar tänka i nya banor, man är lika smart före som efter - om man nu hade nåt i skallen från början då. Visst kommer man underfund med mycket med en pårökt diskussion en sen kväll i soffan med kompisen. Men rökan är inget krav eller "nyckel", funkar även utan.
Synd att människor ser det som något speciellt farligt, heligt osv... Det är ju bara en skön planta att förbränna då ó då. Liksom några glas brunt.
Det mer negativa är nog att mitt närminne har blivit något kortare, men det är efter att man rökt en hel helg och sen ska man vara utan ett par dagar, första dagen man är utan då, då kan jag nästan inte minnas nåt.. Haha
Men annars är nog mitt liv förändrat för evigt, kommer aldrig att finna det roliga med spriten igen.. För tänk efter: Vad fan är det för vits att supa.. Man kan ju ha så mycket roligare utan alkohol!
Rökte dagligen under ca 7 år. Klev snett på en tripp och fick därefter snedtändningar i stort sett varje gång jag rökte. Hade svår ångest i ca. 2 år och förbannade den dag jag började med droger. Läste allt som fanns att läsa om det mänskliga psyket och droger. Kunde nog doctorerat i ämnet. Höll sedan upp i 25 år innan jag rökte min första braja igen. Jag var nervös som satan, men ångesten uteblev.
Jag lärde mig massor under tiden med drogerna och ännu mer efter alla snedtändningar...framförallt om mig själv . Om man nu frågar mig om jag ångrar mig??? Svaret är inte glasklart..Jag vet inte...jag har erfarenheter som inte alla har, men samtidigt så har jag "flummat" bort många år av mitt liv, där jag kunde gjort något vettigt istället.
Att börja med droger i så unga år är direkt skadligt för utvecklingen. Puberteten och åren strax efter är en kännslig ålder. Går nåt snett där så präglar det större delen av ditt fortsatta liv. Koncentrationssvårigheterna och problem med inlärning är bestående i mitt fall, men det betyder ju inte att det behöver bli så för alla. Lagom är bäst.....
Jag kan nu möta världen och folk med ett leende. Det känns som om jag har blivit mer förstående och nya tankesätt och vinklar på saker och ting har öpnnats. Jag konfronterar dagligen tankar om allt från vardagliga problem till fantastiska teorier om hur molekylerna i luften du andas påverkar hjärnan (t.ex).
Jag har rökt i cirka två år nu, 2-3 gånger i månaden, och det känns som om jag har lärt känna min kropp och min själ på ett helt annat sätt. Ett bra sätt!
Jag har växt upp med mycket kärlek från både familj och kompisar, som jag tror har haft en väldigt stor betydelse för min utveckling via cannabis.
För några år sedan var jag en ganska vanlig kille som gick på "Mainstreem klubbar" och privatfester med mycket "obegåvat" folk som ville ha trubbel. Själv hamnade jag aldrig i bråk p.g.a. min stora försiktighet och varsamhet.
Men nu träffar jag nytt intressant folk varje vecka, varje dag. Den största anledningen till det är väl mitt musikval som har lotsat mig genom hemtrevliga fester och arrangemang. Men Cannabis har ju förstärkt mina känslor för musiken och mitt angagemang för det.
Som någon annan skrev här innan, så har pengar och prylar fått en helt annan betydelse för mig än status och umgänge. Pengar är bra att ha, de lever du av. Prylarna sätter bara guldkant på ditt liv. En mp3 spelare t.ex. ger ju dig själv mycket mer, än vad den gör för andra som ser att du har den. Investera i något du har nytta och nöje av.
Mitt liv känns mer meningsfullt sedan dess att jag började röka. Jag finner ambition i min utbildning. Svenska fördjupningar är inte pest. Det är kul, speciellt när man får bra betyg för det. Vad pedagogerna inte vet är i vilket stadie jag har utvecklat mina fördjupningar i?
Något som är vikitgt att tillägga är att jag ständigt försöker hålla mitt rökande på en jämn nivå. Aldrig varje dag, väldigt sällan varje vecka. Både kroppen och knoppen måste få en paus och analysera "verkligheten" också! Mardrömmen är ju att bli fast och tids nog apatisk (om detta är möjligt vet jag inte, men jag tar det säkra före det osäkra)
Jag har dessutom blivit mer mottaglig för förändringar i min omgivning. Varför inte testa och se? Blir det skit av det kan man väl byta tillbaka?
Livet är så mycket mer än att slösa bort på en massa strunt. Lev ut, och lev lyckligt! Det är i alla fall vad jag gör nu!